mvg i litterär gestaltning
Havet ger mig inre ro,
Och spänning.
I sanden sjunker min börda,
Försvinner.
Allt är ett stillat brus.
Salt i luften,
Och vind i kläderna.
Stenen vid vattnets bryn,
Är min frizon.
Hal. Och kall.
Speglar mitt inre rum.
Här kan mina tankar gro,
Och försvinna.
Inom mig inbringa frihet.
Dån i hörselgångar,
Och inre energi.
Lugn puls.
Mörkt. Och fritt.
Min plats finns längs havets bryn,
Ensamvarg.
Kommentarer
Trackback
