den gudomliga komedin

Jag har precis målat naglarna och de blev eleganta, fransk manikyr är snyggt. Jag sitter här och kollar igenom lite bilder och upptäcker vad mycket det är som hänt sen studenten. Det är snart tre år sen jag sprang ut och jag får ångest och får känslan att jag har inte gjort något vettigt. Fast faktum är att det har jag, faktiskt. Jag flyttade till Norge, flyttade hem, flyttade till Göteborg och här sitter jag. Jag har haft tre fantastiska år, med mycket kärlek, jobb, vänner och skola. Jag har utvecklats mer än vad jag själv vet om. Jag pluggar på komvux, fast folk har sådana fördomar mot det att jag skäms över att säga vart jag pluggar. Men grejen är, vad har jag att skämmas över egentligen? Jag har två terminer kvar vilket jag inte gillar jättemycket, för jag vill vidare, jag vill känna att jag har hittat rätt. Jag trivs super på komvux, folk är snälla och hjälpsamma och jag mår bra när jag är där. Men det där med att hitta rätt innebär för mig att jag vill komma på vad jag vill bli, vad jag ska göra med mitt liv. Tiden tickar på och jag har inte en susning. Jag är intresserad av beteendevetenskap men samtidigt är det inget jag brinner för. Hur hittar vi det man söker? Vart finns kartan som leder oss till alla svaren?
Alla dessa tankar gör mig trött i huvet och ska därför stänga av min lilla laptop och lägga mig. Ska prata lite med bejbi innan vi somnar, detta är en sak som jag älskar att göra, att få filosofera om livet med Anders. Godnatt och puss.



Jag våren 2007, 2 veckor kvar till studenten. Jag var trött på allt som hade med skola å göra och ville bara iväg och ut i livet.


Jag våren 2008, 2 veckor innan jag flyttar hem från Norge och längtan efter att få tillbringa så mycket tid som möjligt med Anders.


Jag sommar 2009, längtar bort från arbetslivet till komvux.


Jag våren 2010, trivs på komvux men vill återigen vidare till något nytt, men vad?


Jag avslutar detta inlägg med en bild på Meja, för hon är så underbart söt.