den gudomliga komedin

Min promenad var hur skön som helst, trots att det regnade. Jag gick upp till skogen och lantis som jag är älskar jag ljudet av grus som krasar under mig och regnet som faller mot de löv som finns kvar. Träden bildade ett slags regnskydd och jag gick runt och njöt, omedveten om de stora regndroppar som väntade på mig utanför skogsdungen. Jag hörde en liten bäck porla och det var så vackra färger överallt. Jag rensade verkligen tankar och känslor. Det är en skön känsla när regnet nuddar ansiktet (och man inte behöver bry sig om att man blir blöt eller "ful"), det känns som att regnet sköljer bort det onda som finns i själen.
Jag gick väl i en timma och sedan handlade jag på willys. Nu ikväll har vi ätit mozarella och tomater med olivolja, grovmalen peppar och salt på. Och gott nyttigt bröd med keso, sallad, skinka, tomat och gurka på. Vi mumsade apelsin till "efterätt".
Nu är jag nöjd och belåten och pirrig över att jag börjar komma underfund med vad jag antagligen ska bli i livet... det ni, aldrig haft den här känslan förut. De växte till sig under promenaden och jag gick med raska och lyckliga steg. Jag ska spåna på det och tala med syo och sen berättar jag!

Nu är det dags att nana, godnatt gullungar.

"Sov alla, sov alla
vågor på vida havet nu,
sov alla, sov alla
havets vindar nu.
Vågor och vindar,
som på havet bo,
nu har dom alla
snart gått till ro."