den gudomliga komedin

Hemma igen, det var en skön promenad. När jag var på väg till skogen så mådde jag lite smått dåligt när en bil körde förbi och avgasen letade sig in i näsan och likaså när jag gick förbi rökare så letade sig röken in i näsan och jag mådde illa. Ljudet av bilar gjorde mig trött och jag ville bara komma bort, bort till skogen. Jag saknar faktiskt landet en hel del, jag saknar tystnaden, luften, naturen, lugnet, doften. Men samtidigt så trivs jag att vara en "stadsbo" och har nära in till centrum (tar 5 mins med spårvagn in till nordstan) och klä upp sig när man ska in till stan, men lika mycket gillar jag att bara vara neutral och gå runt i gympaskor, en skön jacka, uppsatt hår och känna vind och kyla göra gott i ansiktet. Jag funderar över om jag ska ge mig ut på promenad till Tuve imorgon, där finns jättefin miljö och vore kul med lite omväxling (jag kan inte så många promenadställen här).

Jag dricker te och äter päron som jag skurit i bitar, mums. Nu blir det plugg. 

Ulf Lundells låt har alltid betytt mycket för mig, den speglar min inre längtan efter lugnet (spelade den här på gitarren som en liten kidd och längtade efter att få bli tant, ligga i min hängmatta utanför mitt lilla röda torp och lyssna till vågorna och känna solen mot min hy).

"Jag trivs bäst i öppna landskap,nära havet vill jag bo,
några månader om året, så att själen kan få ro.
Jag trivs bäst i öppna landskap, där vindarna får fart.
Där lärkorna slår högt i skyn, och sjunger underbart.
Där bränner jag mitt brännvin själv, och kryddar med Johannesört,
och dricker det med välbehag, till sill och hembakt vört.
Jag trivs bäst i öppna landskap, nära havet vill jag bo.

Jag trivs bäst i fred och frihet, för både kropp och själ,
ingen kommer in i min närhet, som stänger in och stjäl.
Jag trivs bäst när dagen bräcker, d'r fälten fylls av ljus,
när tuppar gal på avstånd, när det är långt till närmsta hus.
Men ändå så pass nära, att en tyst och stilla natt,
när man sitter under stjärnorna, kan höra festens skratt.
Jag trivs bäst i fred och frihet, för både kropp och själ.

Jag trivs bäst när havet svallar, och måsarna ger skri,
när stranden fylls med snäckskal, med havsmusik uti.
När det klara och det enkla, får råda som det vill,
när ja, är ja, och nej, är nej,och tvivlet tiger still.
Då binder jag en krans av löv, och lägger den runt närmaste sten,
där runor ristats för vår skull, nån gång för länge sen.
Jag trivs bäst när havet svallar, och måsarna ger skri."