who can say where the road goes, where the day flows, only time?
Hallelåjah! Nu är jag här, igen. Det har inte blivit nåt inlägg tidigare idag pga stress och för lite tid över. Jag har pluggat religion här hemma och inte alls kommit så långt som jag hoppats på... men får skynda på imorgon eftersom provet är på fredag, blää, önskar att det vore tisdag, så jag har två dar till på mig..
Vid femtiden tog jag bussen ut till Tuve och tog 1,5 timmes promenad med Mikaela och hennes lille bäbis. Och det var helt underbart, vi gick förbi där jag och Anders bodde innan och vi gick förbi ett stall och såg flera hästar och det luktade häst. Jag kände ett styng av saknad. Vi gick en slinga i hisingsparken och det var typ vindstilla där och luften var kylig men helt underbar. Jag börjar sakna landet mer å mer, vad är det som händer? Och idag när jag läste en fd klasskamrats blogg om hur de börjar komma iordning i det hus de har köpt och hur hon skulle sätta sig framför den öppna spisen och varma sig, så blev jag också sugen på ett litet hus. Jag saknar en öppen spis och elden, brukade ligga framför den på ett fårskinn och hunden Bonnie bredvid mig och lyssnade på eldens sprakande, mamma och pappa som dricker något gott och Enya i bakgrunden. Det var tiden i Småland det och vad känslosam den här flashbacken blev.. tanken på tiden där gör ont, pga att jag saknar den och brukar undvika att tänka på det.
Innan när jag satt på bussen hem tänkte jag på hur mycket man ibland saknar det som varit, fast under den tiden, alltså den tid man saknar så saknade man det som varit innan eller längtade framåt. Just nu saknar jag en tid som varit väldigt mysig för mig och blickar med lite smått ångest mot tiden som ligger framför mig. Varför är man aldrig helt nöjd med nuet? För det är ju i nuet vi lever.
Nej, jag orkar inte skriva mer, är lite ut balans idag och saknar en massa. Jag och bejbi ska kolla på desperate housewifes och sedan blir det kudden. Puss på er.
Vid femtiden tog jag bussen ut till Tuve och tog 1,5 timmes promenad med Mikaela och hennes lille bäbis. Och det var helt underbart, vi gick förbi där jag och Anders bodde innan och vi gick förbi ett stall och såg flera hästar och det luktade häst. Jag kände ett styng av saknad. Vi gick en slinga i hisingsparken och det var typ vindstilla där och luften var kylig men helt underbar. Jag börjar sakna landet mer å mer, vad är det som händer? Och idag när jag läste en fd klasskamrats blogg om hur de börjar komma iordning i det hus de har köpt och hur hon skulle sätta sig framför den öppna spisen och varma sig, så blev jag också sugen på ett litet hus. Jag saknar en öppen spis och elden, brukade ligga framför den på ett fårskinn och hunden Bonnie bredvid mig och lyssnade på eldens sprakande, mamma och pappa som dricker något gott och Enya i bakgrunden. Det var tiden i Småland det och vad känslosam den här flashbacken blev.. tanken på tiden där gör ont, pga att jag saknar den och brukar undvika att tänka på det.
Innan när jag satt på bussen hem tänkte jag på hur mycket man ibland saknar det som varit, fast under den tiden, alltså den tid man saknar så saknade man det som varit innan eller längtade framåt. Just nu saknar jag en tid som varit väldigt mysig för mig och blickar med lite smått ångest mot tiden som ligger framför mig. Varför är man aldrig helt nöjd med nuet? För det är ju i nuet vi lever.
Nej, jag orkar inte skriva mer, är lite ut balans idag och saknar en massa. Jag och bejbi ska kolla på desperate housewifes och sedan blir det kudden. Puss på er.
Kommentarer
Trackback
