för att förstå vår samtid måste vi ha kunskap om det förflutna. psykiskt sjuk eller normal, gudomligt välsignad eller ignorerad – det beror på vilken tid du lever i och vilken plats du lever på.

Nu, efter två timmars plaskande i badkaret med en spännande bok, hårinpackning och ansiktsmask så känner jag mig som en hyfsat ny människa. Mitt hår är silkeslent och likaså mitt aniskte. Däremot är mina fötter lika skrykliga som farmors. Jag behövde helt enkelt bada lite för att få tillbaka hoppet om att energin finns där, nånstans. Jag måste köpa en lampa som jag kan hänga på räcket bredvid den del av soffan där jag befinner mig, vill kunna läsa och plugga här. Ska trotsa mörkret och läsa lite ändå, mina ögon kommer antagligen bli ledsna men det gör inget, ska ändå sova snart.
Jag och Anders dricker te och utanför vräker regnet ner. Jag ska krypa ner under täcket och drömma om Paulinas rosa muffins som hon har bakat och som jag gärna vill smaka på. 

Godnatt mina små vackra höstäpplen, och låt inte masken ta er. Puss.


Det är denna bok som fångar min uppmärksamhet just nu, den är väldigt bra. Läs den.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0